Jag är ganska sugen på en navelpiercing i det här läget. Det känns också som att jag måste fixa det och liksom passa på innan det är försent, för den risken finns helt klart, inget som helst snack om den saken. Troligtvis har jag inte många år på mig innan jag passerat någon sorts gräns här, det saken känns tämligen uppenbar skulle jag vilja säga. Ja… så det är liksom lika bra att jag slår till på en piercing snart, ska bli kul på alla sätt och vis, jag längtar faktiskt intensivt tills jag har den på plats, det ska mycket trevligt på flera plan. Sedan så om jag tröttnar på det aktuella smycket så kan jag allid byta själva piercingsmycket, det är inga problem där alltså, det kan jag inte tänka mig. Ett sådant scenario känns synnerligen osannolikt på flera vis.

Jag är just nu på jakt efter en vettig och bra fastighetsmäklare som främst jobbar mot objekt belägna i Solna. Det är nämligen så att jag bestämt mig för att flytta till en något större lägenhet här då jag känner mig på tok för trångbodd under rådande omständigheter, det håller helt enkelt inte längre då jag inte får plats med det spabad jag bestämt mig för att köpa. Mest stör jag mig på att köket är så litet, då matlagning tillsammans med vänner är min favoritsysselsättning på min lediga tid och mitt nuvarande kök är så trångt att en enda person knappt får plats (inte riktigt kanske men nära på). Vidare så finns det för lite plats för garderober så jag vet ärligt talat inte vart jag ska göra av alla mina kläder, något som stör mig något ofantligt vill jag hävda här. Men det går förstås att fixa relativt enkelt så det är väl lika bra att jag tar och ringer den där mäklaren snart istället för att hålla på och gnälla på det här viset.

Jag går och funderar på om det inte kunde vara läge att gå någon managementkurs, kanske något i stil med de utbildningar som Advantum kompetens ger. Mycket talar nämligen för att jag skulle behöva något sådant. Jag har fått en del indikationer på att jag kanske inte är någon naturlig ledare och jag kanske skulle behöva lite hjälp för att komma till rätta i min roll som chef och ledare för min arbetsgrupp. Nu kanske det här bara är allmän oro och så, ett utslag av bristande självkänsla. Men det egentligen spelar det väl mindre roll hur det förhåller sig med den saken. Vad som är klart är att utbildning aldrig skadar, så mycket torde väl de flesta vara överens om enligt min mening. Något som gälla extra mycket om det nu är så att Advantums utbildningar verkligen är så bra som jag hört att de ska vara. Finns bara ett sätt att ta reda på det, antar jag.

Jag har på senare tid kommit att bli allt mer vänligt inställd till det bokningssystem vi kör med på mitt jobb. Så har det emellertid inte varit. Inledningsvis har jag till och med riktigt skeptisk för att inte säga direkt misstänksam mot system. Men nu har jag sent omsider insett att system trots allt har sina poänger och förmodligen är överträffar i förhållande till sitt pris. Det känns på alla sätt bra det här. Inte bara såtillvida att vi nu har ett bokningssystem som jag känner förtroende för och litar. Jag är även mycket nöjd med att med mig själv här, på grund av jag fortfarande har förmågan att tänka om och backa ett par stag och se hela sannigen. Något som inte vara alldeles självklart för bara några år sedan. Men det är aldrig försent tycks, vilket på alla sätt och vis känns betryggande och ingjuter hopp för framtiden.

Jag har blivit ombedd att vara med och ordna en större utomhusfest som ska äga rum om någon månad. Det är närmare bestämt min farbror som har frågat mig fall jag kan vara med att styra upp den här tillställningen. Hans och hans fru, alltså min faster so to speak, firar nämligen guldbröllop eller vad det nu heter. Jag är lite osäker på beteckningarna gällande bröllopsjubileum får jag väl erkänna. Men det spelar mindre roll. De har varit gifta väldigt länge nu och det ska firas med besked. Min del i festfixande kommer inte bli allt för betungande tror jag. Det är nämligen så att min farbror är synnerligen driftig och företagsam av sig så han ordnar nog upp det mesta mer eller mindre på egen hand. Det enda jag behöver göra är att hyra partytält och ordna med transport av detsamma till festplatsen samt att vara med och välja ut lite lämpliga och prisvärda viner. Det ska inte vara något problem enligt min mening. Vin kan jag och jag känner en kille som jobbar på ett företag som hyr ut just partytält så kan troligtvis få bra pris där.

Till helgen är det så dags för firmans årliga företagsfest Solna. Varför den nödvändigtvis måste äga rum i Solna har jag dock aldrig riktigt förstått även om jag tycker att det ska bli väldigt trevligt och roligt. Det brukar nämligen vara bra drag på de här tillställningarna. I varje fall mina mått mätt. Fast nu är det väl också så att jag har lagt av mig en smula på senare år. De vilda kvällarna och sena efterfesternas tid är över för min del. Sedan så vill man ju inte lägga i en alltför hög växel på tillställningar med kollegor och chefer. Risken finns ju att man hittar på eller säger någonting som man sedan får ångra. Jag kommer ihåg en fest på ett företag jag arbetade på för några år sedan. Där var det en kille som fick för sig att han skulle ge vår chef lite välbehövda moderåd mitt i natten. Jag har för mig att han hasplade ur sig svordomsfyllda meningar där kontentan var att gick omkring och såg ut som en maläten säck potatis. Det kan inte ha varit så kul att vakna morgonen efter det.

Jag har bestämt mig. Från med idag handlar uteslutande hos Barnebys då jag föredrar auktioner på nätet. Ja alltså, när det gäller kapitalvaror, konst och samlargrejer menar jag. För så vitt jag vet säljer de ännu inte mat och annat sådant på den fullkomligt enastående auktionssajten. Men det kanske de borde börja med. Jag tänker mig en lösning likande den de här matkassefirmorna kör med. Fast med den skillnaden att man budar på matkassen istället. Jag tror nämligen att de är framtiden. Om några kommer man buda på allting. Bussbiljetter, mat, äldrevård, familjemedlemmar allt ska gå och buda på och kunna köpas loss av vem som helst. ”Din fru? Nej, tyvärr hon gick till en tysk affärsman i morse som bjöd över dig med det dubbla.” eller ”Ditt jobb? Nej, tyvärr det var en nystartad firma som lovade att göra det för halva priset. Tråkigt, tråkigt och bättre lycka nästa gång. Det är nya tider nu förstår du”

Jag har alltid gillat båtar. I alla storlekar och former. Nåja, finlandsfärjor är väl kanske inte riktigt min grej förstås. Det är lika bra att jag erkänner det på en gång. Men annars gillar jag i princip i alla båtar som går att få tag på. Till och med sådana fula fiskevarianter i aluminium. Faktiskt, även de gillar jag skarpt. Men på senare tid har jag fått en känsla av att det kanske vore bra ifall jag begränsade mig en smula. Jag kanske skulle ta och stryka några vattenfarkoster från min gillalista helt enkelt. Djonker till exempel måste jag tycka om dem? Nej, är väl ett rimligt svar. Så, bort med dem. Katamaraner skulle jag också kunna ta och plocka bort. De gör ingen som helst nytta enligt min mening. Visst de kanske går fortare och gör av med mindre bränsle och energi än vanliga båtar men man blir nu bara arg när man ser dem.

Det kommer att bli väldigt trevlig den här helgen för jag ska nämligen hälsa på min mamma eftersom hon fyller år och jag tycker att det ska bli trevligt att träffa alla släktingar för det är ju inte så ofta men gör det nu för tiden men i helgen är det alltså dags och det ser jag verkligen fram emot. Jag sitter och kollar på profilprodukter på nätet eftersom jag måste köpa en födelsedagspresent också och det är ju inte det lättaste. Jag brukar aldrig komma på något bra att köpa i födelsedagspresent och jag vill ju gärna att det ska vara en bra present så jag känner mig lite stressad över att jag inte har hittat något att köpa ännu. Hur som helst så tycker ja att det ska bli trevligt att gå på födelsedags fest och jag hoppas att det bjuds på tårta och god mat men det är jag ganska säker på att det kommer att göras.

Läppförstoring. När jag vaknade i morse tänkte jag på läppförstoring av någon anledning. Jag vet inte alls varför, har igen som helst aning faktiskt. Det är knappast så att jag känner ett behov av att göra ett sådant ingrepp. Personligen tycker jag nämligen inte att det är något direkt fel mina läppar i nuläget. Nu kanske inte det här behöver betyda något, jag är inte typen som går omkring och letar tecken och ständigt försöker tolka in långsökta förklaringar i helt vanliga händelser. Att jag råkade tänka på något helt osökt behöver allstå inte bero på något särskilt. Jag tror inte det i varje fall, nej fel. Jag vet att det är så. Det är ju faktiskt så att mängd riktigt märklig tankar ploppat upp i mitt huvud bara så där utan vidare. Så har det alltid varit om jag inte minns fel. Tankar, idéer bara dyker utan vidare. Jag har i och för sig inget problem med den saken. Så jag kan lika gärna släppa det här spekulerandet nu.

I ett av det absolut bästa Seinfeldavsnitten någonsin, The Opposite, kommer George fram till att han inte är nöjd med sitt liv riktigt. Han är arbetslös, bor hemma hos sina föräldrar och har ingen flickvän. Detta trots att han verkligen har gjort sitt bästa och ansträngt sig för att välja rätt sak i varje given situation. Han kommer fram till att tyvärr så har allt blivit fel, det är något fel på Georges instinkter då allt han tagit sig för lett till något dåligt. Seinfeld anmärker då att om att hans känslor och instinkter lett honom till sämsta möjliga utgång varje gång så borde den direkta motsatsen till det vad hans känslor säger åt honom att göra leda till en fullträff. Så istället för att äta tonfisk på vitt bröd bestämmer han sig för att pastrami på rågbröd (vilka tydligen står i ett motsatsförhållande till varandra på samma sätt som första hjälpen förhåller sig till överlagt mord). Han testar även att bara gå fram till tjejer han ser och berätta sanningen om sin sociala situation och sina intentioner istället för att ljuga om allt eller bara avstå på grund av blygsel. Och et funkar. Alldeles utmärkt till och med. Det är väldigt intressant faktiskt. Ibland undrar jag om inte jag också skulle behöva testa något liknande. Fast jag vågar inte riktigt. Kanske måste man bli riktigt desperat först och riktigt där är jag inte än.